Usch, här va man ju flitig! Har så mycket runt omkring mig just nu, jag flyttar om två veckor till Helsingborg..vilket ska bli väldigt skoj. Om 1½v är jag klar med svenskan, vilken lättnad! Jag går i skolan, pluggar hela dagarna och har läst ut min första bok någonsin i hela mitt liv, en liten förändring av Alexandra kan man ju kalla det. Innan satt jag mig alltid på tvären till allt, näst in till iaf...men inte nu längre! Jag har öppnat upp ögonen för andra äventyr, ett nystart på mitt nya liv. Jag är positiv till livet och har en god inställning. Sluta vara bitter, grubbla inte på gammalt, gå vidare, möt omvärlden med ett leende på läpparna. Öppna upp dina sinnen, för snart kan du hitta något nytt du gillar. NJUT AV LIVET!!

Jag ska inte vara den som säger att jag verkligen älskar mitt liv nu, för ingenting är perfekt här i världen. Men snart nog kanske? Som sagt, jag är öppen för nya äventyr.

Jag har även funderat på att åka till USA och vara aupair, kanske i några månader eller så? Det är en bra merit, plus att jag kan gå i skolan där och lära mig ännu mer engelska än vad jag redan kan.

Ska även försöka spara till mig och min syster, vill ta med henne på en resa nästa jul. Inget speciellt ställe, utan Gran Canaria..där va vi förra julen och det va perfekt, förutom att vi blev matförgiftade (mest tess). Men nu har jag ju sprutor som tar det äckliga ifrån mig. Jag är ju skyldig henne pengar, så hon kanske går med på att jag betalar resan och hon följer med? Tror faktiskt inte att hon säger nej.

Och om si så där tre månader, då kommer lille Lovis ut (mosters hjärta) ska bli så himla kul. Lika kul som det är med Fanny. Fanny är snart fem månader, lille snuttan.

Sommaren 2010 kommer möjligvis bliv en utav "bästa sommaren hitintills" topp tio listan.

Drömde en konstig dröm innan, Fanny hade blitt ungefär två år, jag och hon låg och mös hemma hos Jessica och pappa (i deras säng)..helt plötsligt blev Fanny helt galen, helt livlig...det gick inte att få stopp på henne. Kommer ihåg att jag tänkte: - Ta mig här ifrån. Men efter någon minut va allt som vanligt. Eller nej föresten, hon smetade in en äcklig kråka i mitt hår. Pappa blev arg på henne. Haha, jag tyckte att det va en sjuk dröm, möjligtvis den sjukaste på länge. Trots att hon någongång, KANSKE kommer våga smeta en kråka i mitt hår..så älskar jag henne ändå! Den tiden, den sorgen. Eller vad brukar man säga? :)

I helgen har vi utflyttningsfest, jag är inte så sugen på att ha fest..men det är Sebastian.

Nu måste jag fortsätta plugga, hejsvej!