När fick du reda på att du var gravid? 22 mars 2010
Blev det en chock? Både ja och nej. Visst hade vi våra aningar.
Hur gammal var du? 22 år.
Hade du mycket halsbränna? nope.
Spydde du mycket? Ja, tills v10.
Var det någon maträtt som ändrades? Paj, kyckling..USCH!
Hade du sammandragningar? Japp, från v27.

Ditt sf mått som störst? Ca 36 cm, måttet mättes ca 3 veckor innan Lilleman kom.
Hade du fått bristningar? Några fåtal så här efter förlossningen.
Trodde du att det var en pojke eller flicka? Vi visste att det var en pojke.
Vad hoppades du på? Ett friskt barn!

Hade du mycket vätska i kroppen? Ja
Hur mycket gick du upp i vikt? 20kg.
Hur ser du på graviditeten idag? Vilken fin mage man hade och att den va helt underbar. 
Hur ville du att din förlossning skulle se ut?  -
Gick du över tiden? Nej.
Födde du förtidigt? Nej, Leo föddes i v (39+5).
När började din förlossning? 29/11-2010 
Hur lång tid tog det? Vattnet gick den 25/11-2010..blev igångsatt den 29/11 och Leo blev född den 1/12
Hur mycket var du öppen när du kom in? Inget, blev igångsatt.
Vad tyckte du var jobbigast? Denna oändliga väntan, värkar i tre dagar är inget kul.
Var du rädd för något? Att jag inte skulle klara av smärtan.
Grät du? Nej 
Skrek du? Japp, BIG TIME!
Tog du något smärtstillande? Epidural, dock gick den ur..så när jag skulle föda hade jag inget alls.
Blev du sydd? Ja
Dragen med sugklocka? Nej
Hur många var inne i förlossningsrummet? fem stycken med Sebbe :) 
Hade du någon nära med dig? Sebbe såklart 
Hur stor var bebisen? Leo vägde 3670g och var 51 cm kort.
Vad fick den heta? Johan Leo Lingensjö Reistad.
Hur ser du på förlossningen? Jobbigt som tusan, men så underbar ändå. 
Var allting värt det? Aboslut, kommer lätt göra om det!

Torsdagen den 25nov ringde Anna (min svägerska) och väckte mig, jag skulle med ut på stan och fika tror jag att det va. Jag gick på toa, i trosan la en bit utav min slempropp, tänkte inte mer på det utan satt mig ner för att kissa. Massor av blod strömmar ut, blev rädd..gjorde vad jag skulle sen reste jag mig upp. Då kom vattnet, iaf en del utav vattnet. Ringde direkt till Anna och berättade vad som hade hänt och att jag ej kunde följa med ner till stan. Jag ringde förlossningen, och dom bad mig vänta in värkar men jag skulle ändå komma in på kvällen för en kontroll. Sebbe kom hem och vi fixade det sista till BB- väskan. Klockan 17 körde vi hemifrån, 18.00 va vi i Ystad. Fick ligga i ctg några gånger, hade lite små värkar..men inget speciellt. Blev undersökt, dom skulle se om vattnet hade gått..enligt dom så va det inte de. Jag fick åka hem, men fick en ny tid tills dagen därpå för ytterliggare en ny undersökning. Denna gången skulle jag spara alla bindor och ta med dom degn därpå..*urk*.

Fredagen 26/11, gick jag upp, satt mig på toa, reste mig...oj, där kom en skvätt vatten till. Vi åkte in igen, dom tittatade på bindorna, fick göra en ny gynundersökning..plus ligga i ctg i några timmar. Enligt dom såg allt bra ut, jag litade på dom! Åkte hem och allt kändes okej, fast jag hade en hel del funderingar.

Helgen gick, och under helgen hade mina blödningar avtagit..hade inga kvar.

Måndagen 29/11, gjorde det man brukar göra på morgonen..då helt plötsligt får jag en riklig blödning...ringer in till förlossningen..dom säger åt mig att ringa min bm här i Trelleborg, då det va ett jäkla väder för att ligga och köra till Ystad. Ringde bm, men dom ville inte ta emot mig med min blödning, min bm ringde till Ystad och sen ringde min bm mig igen. Vi skulle åka in direkt..och så blev det. Blev undersökt igen, denna gången lite bättre, lite odlingar osv. Fick ligga i ctg i några timmar här också. En barnmorska kom in med ett besked som jag aldrig trodde att jag skulle få..ja, den odlingen vi gjorde..vi ser kristaller i microskopet, så det är en vattenavgång. (Så mitt vatten hade gått i Torsdags)..dock gjorde läkaren en miss, enligt mig..varför gjorde han inte en odling. Det visste inte barnmorskorna heller. Aja, fick ligga i ctg igen, sen kom dom in och berättade för oss att jag skulle bli igångsatt, redan inom den närmsta timmen. Herregud, vi va helt inställda på att få åka hem..VI SKA FÅ EN BEBIS INOM 24H...tänkte vi! Vi ringde runder till alla nära och kära och berättade att det va på G nu osv. Fick dropp, fick även antibiotika (då jag hade kunnat ha en infektion) detta va också i dropp. Fick mina värkar, gjorde ont som tusan, men jag stod ut..vi va uppe och gick. Fick ligga i ctg igen..puh drygt! Aja, måndagen gick och jag öppnade mig inte ett piss..nu blev jag frustrerad..jahapp ingen bebis idag ikke. Läkaren kom in och berättade vad som nu skulle ske. Ja, eftersom att inget har hänt så låter vi dig sova inatt, du ska få tabletter som får dig till att sova..sen fortsätter vi imorgon men en annan sak.

Måndags natten gick, tisdagen kom..läkaren kom in..flera stycken. Nu skulle dom kleta gél i muffen på mig, som skulle få mig att öppna mig. Skulle ligga ner i 1h efter att dom kletat in det, la även i ctg då. Bm kom in efter 1h och sa till oss att ta en promenad utomhus, vi tog bilen mot willys. Inne på willys kände jag hur värkarna kom intensivare och gjorde mer ont och jag stod inte ut. Jag började gråta som ett litet barn inne på willys, alla tittade..men dom förstod nog att jag hade ont. Kom tillbaka till förlossningen vilade mig..duschade osv. Kvällen kom och en ny undersökning gjordes, öppen 3cm på 1dygn..halleluja! Nåja, här händer inget sa dom. Dom gick iväg och pratade med läkaren. In kommer 1läkare och 1bm, ja nu låter vi dig vara tills imorgon, vi gör ett nytt försök med dropp imorgon på dig..fungerar inte det så blir det kejsarsnitt! Jahapp, natten kom och jag blev mer och mer rädd inför komma skall. Jag fick ligga och lyssna på alla skrik från rummen bredvid, där andra kvinnor la och födde sina älskade barn. Jag blev rädd och ringde på klockan, jag ska min själ och da inte födda vaginalt sa jag osv..haha, förstod nog att jag inte kunde få det. Men jag blev så himla skrämd utav alla kvinnors skrik. Jag fick sova 2h den natten.

Vaknade klockan 6, gick på toa...in rusandes kommer bm och kopplar in droppet (fast att dom lovat mig att få sova tills klockan 8)...blev arg och blängde på den barnmorskan. 1h efter, började jag känna av värkarna på riktigt..oh yes, riktiga värkar! Men aj vad ont, jag stod ut..skrek lite och kved. Nu grät jag och va så himla ledsen..det va ju inte så här jag ville att min förlossning skulle gå. Klockan va nog 10, då kom bm in eftersom att hon hört att jag skrek av smärta. Jag bad först då om epidural, japp det skulle dom fixa. 2h senare kommer narkosläkaren in, jag gråter och skriker utav smärta. Fick ligga ner när han skulle sätta in den..han lyckades inte 2stick liggandes..sen bad han mig sätta mig upp. Nu fick bm hålla i mig sebbe klappade mig, och bm drog sin hand genom håret på mig. Han försökte 3:e gången i ryggen på mig..det gick inte då heller, efter 4:e försöket fic khan in slangen. Obehaglig känsla, men så skönt när man till slut inte kände någon smärta. Dom fick fylla på den några gånger, men klockan runt 14 tiden stod jag inte ut och epiduralen hjälpte inte längre. Klockan 15 ville jag börja krysta, in kommer 4st barnmorskor. Satt mig i sängen med rumpan emot bm, lutandes mot en sakkosäck..föröskte krysta, men hittade inte rätt. Åååh, blev så arg på mig själv. klockan 16 satt dom mig i en så kallad förlossningspall, Sebbe satt sig bakom mig, och jag fic kluta mig mot honom. Gud så skönt..nu kände jag bara att jag ville få ut bebisen, men att det gjorde så fruktansvärt ont. Nu ville jag inte mer, jag vill ha hjälp..haha. Så bm frågade hur hon kunde hjälpa mig...TA HAN MED SUGKLOCKAN, VAD SOM HELST! Hon berättade för mig att hon va envis, men att jag var ännu mer envis..hon sa till mig, nu är det bara du som måste se till att få ut barnet. Ledsen och ont som jag hade lyssnade jag på vad hon sa, och efter tre långa krystvärkar va Leo ute, klockan 16.51. Vilken lycka! Tur att jag hade världens bästa barnmorska som förlöste mig, tur att hon va envis som mig då iaf :)

När jag va gravid så skulle jag göra en förlossningsplan, dock såg ju inte denna ut som min förlossning blev. Men det blir ALDRIG som man tänkt sig, och du kan aldrig förvänta dig det heller. Men vi är världens lyckligaste och har fått världens bästa, goaste, mysigaste och sötaste barn!

Och jag är inte bättre än någon annan som klarade en förlossning utan smärtlindring (då epiduralen gått ur)...men jag är himla stolt över mig själv, då jag aldrig trodde att jag va så stark!

Stavfel kan förekomma, jag ber om ursäkt..men orkar inte läsa igenom texten.

Godmorgon på er alla!

Jag har haft en ljuvlig natt, vaknat EN gång, vilket inte har hänt på åtta månader. Lilleman är nog också trött idag, han har inte rört sig så himla mycket..bara ett knä som tryckte utåt när jag tryckte på honom. Tror att vi båda laddar energi tills förlossningen!

Idag kommer min kära syster och hennes bebis hit, lille Lovis. Dom ska sova över här, mys!
På Torsdag har vi fullt upp, inom loppet på 3h ska jag hinna till BM, till socialen och skriva under papper ang faderskapet och sen springa/gå hem och sätta igång tvätten. Fullt upp med andra ord.

Nu ska jag göra lite nytta här hemma! BYE

nej precis, inget är som i väntas tider, men just nu tar jag en dag i taget. Jag längtar oerhört mycket efter vårat barn, något otroligt! Jag har haft rätt mycket känningar att det kan finnas en chans att det startar, men man ska inte hoppas för mycket. Förvärkar, sammandragning och bitar av slemproppen började lossna redan för snart 2v sedan. Detta behöver ju inte betyda att han vill ut nu, men snart..och i vilket fall som helst så är ju 2dec väldigt snart. Men själv hoppas jag på att han kommer i slutet av november, detta kan man ju alltid spekulera i, men han kommer när han är redo.

Skulle bara slänga in ett snabbt inlägg, nu ska jag lägga mig igen, förvärkarna är inte sköna, och bebis trycker på lite här och var.