Jag och min älskade bebis <3

så här trött är jag nu...

Tjing, där fick jag, alla ska ju ha barn 2011! Jag som tyckte att alla fick barn nu detta året.

Jag saknar redan min mage och jag längtar redan till nästa barn. Visst är det sjukt, men gud jag bara älskar att vara gravid!

Idag är det sista dagen som jag och min familj får vara ensamma på en hel vecka, nu börjar ju julveckan och man har fullt upp hela tiden. Mamma kommer ner imorgon en stund, vi ska bjuda på mat osv. Söndag kommer Emma & Niklas hoppas jag på. På Måndag ska vi tillbaka till förlossningen på samtal, efetrsom att min förlossning va lite jobbig och utdragen. Tisdag ska vi till bvc med lillkillen. Onsdag hoppas jag att pappa kommer, då jag känner att det är den enda dagen jag kan, utan att stressa!

Efter onsdagen börjar julen, torsdagen ska vi vara hos M&J (Leos farmor & farfar). Julafton, ska vi också vara där..mys! På Lördagen ska vi åka upp till Ekeby för att fira julen hos mamma & Patrick...mysigt!

Hoppas även på att Emma kan fixa mitt hår på Söndag <3 ser ut som ett skatbo!

Dagarna som nybliven mamma bara flyger förbi, tänka sig att Leo redan är femton dagar. Ja, tiden går alldeles för snabbt! Våran kille har redan storlek 56 i kläder och väger 4060, kul att se hur han växer.

Jag har börjat vänja mig vid att gå upp mitt i natten, detta är första natten som jag inte blivit frustrerad över att jag ej får sova. Jag har även lärt mig känna våran kille lite bättre, det tar ju sin tid. Nu vet jag hans signaler när han är hungrig..alltså innan han vrålskriker.

Jag stormtrivs som mamma, jag är gjord för detta..mammarollen är verkligen min grej. Just nu sover Leo, men han vaknar vilken minut som helst. Så nu är det tid för mig att ge honom mat och mysa.

Ha en bra dag, för det ska vi ha..trots snökaosen!

Torsdagen den 25nov ringde Anna (min svägerska) och väckte mig, jag skulle med ut på stan och fika tror jag att det va. Jag gick på toa, i trosan la en bit utav min slempropp, tänkte inte mer på det utan satt mig ner för att kissa. Massor av blod strömmar ut, blev rädd..gjorde vad jag skulle sen reste jag mig upp. Då kom vattnet, iaf en del utav vattnet. Ringde direkt till Anna och berättade vad som hade hänt och att jag ej kunde följa med ner till stan. Jag ringde förlossningen, och dom bad mig vänta in värkar men jag skulle ändå komma in på kvällen för en kontroll. Sebbe kom hem och vi fixade det sista till BB- väskan. Klockan 17 körde vi hemifrån, 18.00 va vi i Ystad. Fick ligga i ctg några gånger, hade lite små värkar..men inget speciellt. Blev undersökt, dom skulle se om vattnet hade gått..enligt dom så va det inte de. Jag fick åka hem, men fick en ny tid tills dagen därpå för ytterliggare en ny undersökning. Denna gången skulle jag spara alla bindor och ta med dom degn därpå..*urk*.

Fredagen 26/11, gick jag upp, satt mig på toa, reste mig...oj, där kom en skvätt vatten till. Vi åkte in igen, dom tittatade på bindorna, fick göra en ny gynundersökning..plus ligga i ctg i några timmar. Enligt dom såg allt bra ut, jag litade på dom! Åkte hem och allt kändes okej, fast jag hade en hel del funderingar.

Helgen gick, och under helgen hade mina blödningar avtagit..hade inga kvar.

Måndagen 29/11, gjorde det man brukar göra på morgonen..då helt plötsligt får jag en riklig blödning...ringer in till förlossningen..dom säger åt mig att ringa min bm här i Trelleborg, då det va ett jäkla väder för att ligga och köra till Ystad. Ringde bm, men dom ville inte ta emot mig med min blödning, min bm ringde till Ystad och sen ringde min bm mig igen. Vi skulle åka in direkt..och så blev det. Blev undersökt igen, denna gången lite bättre, lite odlingar osv. Fick ligga i ctg i några timmar här också. En barnmorska kom in med ett besked som jag aldrig trodde att jag skulle få..ja, den odlingen vi gjorde..vi ser kristaller i microskopet, så det är en vattenavgång. (Så mitt vatten hade gått i Torsdags)..dock gjorde läkaren en miss, enligt mig..varför gjorde han inte en odling. Det visste inte barnmorskorna heller. Aja, fick ligga i ctg igen, sen kom dom in och berättade för oss att jag skulle bli igångsatt, redan inom den närmsta timmen. Herregud, vi va helt inställda på att få åka hem..VI SKA FÅ EN BEBIS INOM 24H...tänkte vi! Vi ringde runder till alla nära och kära och berättade att det va på G nu osv. Fick dropp, fick även antibiotika (då jag hade kunnat ha en infektion) detta va också i dropp. Fick mina värkar, gjorde ont som tusan, men jag stod ut..vi va uppe och gick. Fick ligga i ctg igen..puh drygt! Aja, måndagen gick och jag öppnade mig inte ett piss..nu blev jag frustrerad..jahapp ingen bebis idag ikke. Läkaren kom in och berättade vad som nu skulle ske. Ja, eftersom att inget har hänt så låter vi dig sova inatt, du ska få tabletter som får dig till att sova..sen fortsätter vi imorgon men en annan sak.

Måndags natten gick, tisdagen kom..läkaren kom in..flera stycken. Nu skulle dom kleta gél i muffen på mig, som skulle få mig att öppna mig. Skulle ligga ner i 1h efter att dom kletat in det, la även i ctg då. Bm kom in efter 1h och sa till oss att ta en promenad utomhus, vi tog bilen mot willys. Inne på willys kände jag hur värkarna kom intensivare och gjorde mer ont och jag stod inte ut. Jag började gråta som ett litet barn inne på willys, alla tittade..men dom förstod nog att jag hade ont. Kom tillbaka till förlossningen vilade mig..duschade osv. Kvällen kom och en ny undersökning gjordes, öppen 3cm på 1dygn..halleluja! Nåja, här händer inget sa dom. Dom gick iväg och pratade med läkaren. In kommer 1läkare och 1bm, ja nu låter vi dig vara tills imorgon, vi gör ett nytt försök med dropp imorgon på dig..fungerar inte det så blir det kejsarsnitt! Jahapp, natten kom och jag blev mer och mer rädd inför komma skall. Jag fick ligga och lyssna på alla skrik från rummen bredvid, där andra kvinnor la och födde sina älskade barn. Jag blev rädd och ringde på klockan, jag ska min själ och da inte födda vaginalt sa jag osv..haha, förstod nog att jag inte kunde få det. Men jag blev så himla skrämd utav alla kvinnors skrik. Jag fick sova 2h den natten.

Vaknade klockan 6, gick på toa...in rusandes kommer bm och kopplar in droppet (fast att dom lovat mig att få sova tills klockan 8)...blev arg och blängde på den barnmorskan. 1h efter, började jag känna av värkarna på riktigt..oh yes, riktiga värkar! Men aj vad ont, jag stod ut..skrek lite och kved. Nu grät jag och va så himla ledsen..det va ju inte så här jag ville att min förlossning skulle gå. Klockan va nog 10, då kom bm in eftersom att hon hört att jag skrek av smärta. Jag bad först då om epidural, japp det skulle dom fixa. 2h senare kommer narkosläkaren in, jag gråter och skriker utav smärta. Fick ligga ner när han skulle sätta in den..han lyckades inte 2stick liggandes..sen bad han mig sätta mig upp. Nu fick bm hålla i mig sebbe klappade mig, och bm drog sin hand genom håret på mig. Han försökte 3:e gången i ryggen på mig..det gick inte då heller, efter 4:e försöket fic khan in slangen. Obehaglig känsla, men så skönt när man till slut inte kände någon smärta. Dom fick fylla på den några gånger, men klockan runt 14 tiden stod jag inte ut och epiduralen hjälpte inte längre. Klockan 15 ville jag börja krysta, in kommer 4st barnmorskor. Satt mig i sängen med rumpan emot bm, lutandes mot en sakkosäck..föröskte krysta, men hittade inte rätt. Åååh, blev så arg på mig själv. klockan 16 satt dom mig i en så kallad förlossningspall, Sebbe satt sig bakom mig, och jag fic kluta mig mot honom. Gud så skönt..nu kände jag bara att jag ville få ut bebisen, men att det gjorde så fruktansvärt ont. Nu ville jag inte mer, jag vill ha hjälp..haha. Så bm frågade hur hon kunde hjälpa mig...TA HAN MED SUGKLOCKAN, VAD SOM HELST! Hon berättade för mig att hon va envis, men att jag var ännu mer envis..hon sa till mig, nu är det bara du som måste se till att få ut barnet. Ledsen och ont som jag hade lyssnade jag på vad hon sa, och efter tre långa krystvärkar va Leo ute, klockan 16.51. Vilken lycka! Tur att jag hade världens bästa barnmorska som förlöste mig, tur att hon va envis som mig då iaf :)

När jag va gravid så skulle jag göra en förlossningsplan, dock såg ju inte denna ut som min förlossning blev. Men det blir ALDRIG som man tänkt sig, och du kan aldrig förvänta dig det heller. Men vi är världens lyckligaste och har fått världens bästa, goaste, mysigaste och sötaste barn!

Och jag är inte bättre än någon annan som klarade en förlossning utan smärtlindring (då epiduralen gått ur)...men jag är himla stolt över mig själv, då jag aldrig trodde att jag va så stark!

Stavfel kan förekomma, jag ber om ursäkt..men orkar inte läsa igenom texten.